Arbetslöshetens baksida
Hur är det igentligen att vara arbetslös?
Har arbetsförmedlingen svar på alla ens frågor?
Alla har vi en tid i livet då vi är arbetslösa. Tyvärr så är arbetslösheten större hos ungdomar. Varför vill ingen anställa ungdomar? Vi har ju utbildning, vi har 45 år kvar till pensionering, vi är villiga att lära oss och ta in nya erfarenheter. Vem säger att en ungdom inte är likabra som nån annan bara för att dem inte har erfarenheterna?
Många frågor kretsar omkring abetslösheten.
Idag har jag ett jobb, jag jobbar på ett call-center i centrala Malmö. Jag trivs riktigt bra. Men alla har inte inte den lyxen.
När jag var arbetslös och nästan rev på väggarna hade jag bara en önskning. Inte att bli rik eller något iknande. Min önskning handlade om att få ett jobb. Den deprissionen jag led av önskar jag ingen levande människa. Arbetslös ett år utan några pengar. Inge rätt till A-kassa, ja knappt rätt till socbidrag så illa det var. Som tur var så bodde jag hos min dåvarande pojkvän som var så snäll och tog hand om mig. Jag tycker att det är förjävligt dock att arbetsförmedlingen inte ser den igentliga arbetslösheten som finns där ute, utan tittar bara i sina papper om vilka som är registrerade.
Trots att jag var deprimerad kunde jag inte hjälpa att njuta lite av mitt liv. Inga tider att passa, kunde sova så länge jag ville, kunde gå och lägga mig när som. Men alla mår dåligt av att inte ha rutiner. Även om vi önskar att vi inte hade det. Rutiner är ett konstigt ord, jag blir knäpp när jag hör det. Mina rutiner idag är, gå upp ur sängen, duscha, göra mig iordning, gå till jobb utan att äta frukost, ta en kopp kaffe på jobb, sen när dan e slut går jag hem, gör mat, sätter mig vid dator och går och lägger mig.
Ja, helt ut sagt, att vara arbetslös suger. Det suger mer än de värdelösa tampongreklamerna på TV.
Har arbetsförmedlingen svar på alla ens frågor?
Alla har vi en tid i livet då vi är arbetslösa. Tyvärr så är arbetslösheten större hos ungdomar. Varför vill ingen anställa ungdomar? Vi har ju utbildning, vi har 45 år kvar till pensionering, vi är villiga att lära oss och ta in nya erfarenheter. Vem säger att en ungdom inte är likabra som nån annan bara för att dem inte har erfarenheterna?
Många frågor kretsar omkring abetslösheten.
Idag har jag ett jobb, jag jobbar på ett call-center i centrala Malmö. Jag trivs riktigt bra. Men alla har inte inte den lyxen.
När jag var arbetslös och nästan rev på väggarna hade jag bara en önskning. Inte att bli rik eller något iknande. Min önskning handlade om att få ett jobb. Den deprissionen jag led av önskar jag ingen levande människa. Arbetslös ett år utan några pengar. Inge rätt till A-kassa, ja knappt rätt till socbidrag så illa det var. Som tur var så bodde jag hos min dåvarande pojkvän som var så snäll och tog hand om mig. Jag tycker att det är förjävligt dock att arbetsförmedlingen inte ser den igentliga arbetslösheten som finns där ute, utan tittar bara i sina papper om vilka som är registrerade.
Trots att jag var deprimerad kunde jag inte hjälpa att njuta lite av mitt liv. Inga tider att passa, kunde sova så länge jag ville, kunde gå och lägga mig när som. Men alla mår dåligt av att inte ha rutiner. Även om vi önskar att vi inte hade det. Rutiner är ett konstigt ord, jag blir knäpp när jag hör det. Mina rutiner idag är, gå upp ur sängen, duscha, göra mig iordning, gå till jobb utan att äta frukost, ta en kopp kaffe på jobb, sen när dan e slut går jag hem, gör mat, sätter mig vid dator och går och lägger mig.
Ja, helt ut sagt, att vara arbetslös suger. Det suger mer än de värdelösa tampongreklamerna på TV.
Mitt första inlägg
Hej alla!
Som rubriken säger så är detta mitt första inlägg.
Jag skapade denna bloggen pga att jag ville dela med mig
av mina erfarenheter som jag fått i mina korta 20 år.
Droger, sex, uteliv, datorspel, min uppväxt, ja om allt!
Lite kort och gott om mig,
Jag heter Cristine och är som sagt 20 år.
Uppväxt i hålan Kristianstad som ligger i östra Skåne,
men för tillfället bor jag i Malmö.
Nyligen fått ett jobb på ett call-center här och jag trivs
bra som sjutton :) Jag har en lillebror på snart 19 år
som bor hos min moster, min mamma gick bort när
jag var 15 år och min pappa tar droger, så jag har ingen
med honom.
De va lite om mig, nu har ni fått en liten inblick i mitt liv.
Denna bloggen tillägnar jag alla som har en jobbig
period i sitt liv och även de som vill veta om "the real life".
Den är till för ALLA :)
Skuggor, ja skuggor i de mörka.
Säg mig, vad vill ni mig?
Jag vill inte se, höra eller känna.
Jag vill bara acceptera de jag vet.
